Château Lynch-Bages 1994

Kvällens vin brukar framhållas som en av de främsta skevheterna med Le Classement des vins de la Gironde 1855. I varenda vinbok om Bordeaux beskrivs det hur Lynch-Bages trots sin klassificering som cinquième cru egentligen motsvarar en deuxième cru, både kvalitets- och prismässigt. Men idag sätts ju priserna inte utifrån någon 150 år gammal indelning. Idag är det ju Robert Parker som bestämmer vad vinerna ska kosta.

Château Lynch-Bages är en stor egendom på hela 90 hektar precis söder om Pauillac, någon kilometer in från La Gironde. Själva slottet är nästan i funkisstil, en stor sockerbit med högsmala fönster.

Druvmixen i vinet är klassisk för Pauillac, 73% cabernet sauvignon, 15% merlot, 10% cabernet franc och 2% petit verdot. Användandet av petit verdot är ett relativt nytt påfund, tidigare var även den andelen cabernet sauvignon. Under senare år har man försiktigt ökat användningen ny ek. För 20 år sedan förnyades hälften av ekfaten varje år, nu är man uppe i ca 70% nya fat per år. Stilmässigt har Lynch-Bages länge tillämpat det som är så poppis idag: relativt sen skörd och hög extraktion för att uppnå ett koncentrerat, fylligt vin med mörk vacker färg.

Årgången 1994 i Médoc sågs när den kom som ett fall framåt efter tre miserabla år. Men den räknas ju inte idag som någon av decenniets större. Under sommaren hade man problem med sniglar och annan ohyra i vingårdarna. Och var värre var, under skörden kom regn. Trots dessa problem gjordes en hel del riktigt bra viner och som vanligt var nyckeln till framgång rigorös selektering. Bäst lyckades Pomerol tack vare att mycket merlot hann skördas innan regnen kom.

Château Lynch-Bages 1994 doftar klassiskt med begynnande mognad. Vi kände en viss oro att vi väntat för länge med att dra korken ur detta vin men det visar sig att tidpunkten var perfekt. Näsan fylls av en stor doft av nyvässad blyertspenna, aromatisk piptobak, svartvinbärsgelé som drar åt lakrits och nystädat stall. Det är ingen tvekan om att vi befinner oss i Pauillac. Men det finns också en ganska tydlig ton av mint och vita blommor som får oss att associera till S:t Julien eller Margaux. Hur som helst är det förbluffande bra!

I munnen är vinet mjukt, nästan fetaktigt och fullpackat med söt svartvinbärsfrukt. Hur kan en 94:a vara så här bra?! Tanninerna ger fortfarande struktur och syran är perfekt. Eftersmaken är lång och alltigenom behaglig. Tobaken, minten och svartvinbärsgelén stannar kvar längst. Mmmm!