I förrgår drack vi en flaska René-Henri Coutier från den lite underskattade champagneårgången 1998. Ikväll, till en förrätt med pilgrimsmusslor och löjrom, satsar vi på samma årgång men byter både by och stil.Pierre Peters Cuvée Spéciale Grand Cru 1998 har en metallicblå grimma och en ganska kort kork som ser ut att ha suttit betydligt längre i flaskan än vad som är fallet. Moussen är livlig och färgen har börjat mörkna något.
Doften är finstämd och har en väldigt tydlig inriktning mot hasselnötter. Visst är det härligt att lagra vin! Det finns inga hasselnötter i det här vinet när det är ungt men nu tio år efter skörd kommer de fram och skapar en underbart komplex och rostad doftprofil.
Förutom nötterna finns även konserverade mandarinklyftor, saffran, lättbrynt smör och härlig mineral à la Mesnil. Vi snackar charmig chardonnayelegans framför potent pinotkraft.
Smaken är knastertorr och domineras även den av hasselnötter, mandariner och kritig mineral. Frukten är lite uttorkad och vinet känns faktiskt lättare nu än i sin ungdom. Men det som verkligen sticker ut är den obönhörliga syran, det känns som att den spjälkar maten redan i munnen...
Det här vinet är i en väldigt intressant mognadsfas där de underbara rostade hasselnötterna kommit fram utan att några andra ålderstecken än lite uttorkad frukt yttrar sig. Vi har ju egentligen både goût anglais och goût français när det gäller champagne (goût suédois?) och gillar således både ung och mogen champagne beroende på tillfälle och matackompanjemang. Pierre Peters 1998 är det lite för sent att dricka på ungdomlig fräschör så de två flaskor vi har kvar får några år till i källaren för att se om ännu mer förföriska mognadstoner kan lockas fram.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar