För ett par veckor sedan provade vi detta vin av årgång 2003 på krogen och det mötte alla våra högt ställda förväntningar. Alain Voge har ett genuint gott rykte och trots alla framgångar har han bibehållit sin lugna trygga ödmjukhet. En person som aldrig skulle spela Alain helt enkelt :)
2003:an var förvånansvärt tillgängligt för sin ålder och ur glasen kom en härlig, öppen, varm och mogen doft dominerad av söta franska hallon. Dock hade ingen ursprungstypisk stallighet infunnit sig. Det var gott och sötfruktigt i munnen också men med uppstramande syror. Ett klassiskt och stort Syrah-vin från en appellation som inte ligger högst på innelistorna.
I novembermellansläppet kom två Cornas 05:or som bägge lirar i elitserien, dels kvällens vin men även Auguste Clape 2005. Vi köpte några flaskor av bägge och egentligen borde de väl ha gått direkt ner i källaren utan att passera gå men vi kunde inte hålla oss ikväll.
Alain Voge Cornas Les Vieilles Vignes 2005 har en trevlig och inbjudande, men för priset och ambitionsnivån, inte märkvärdig doft. Vi associerar faktiskt först till australiensisk shiraz. Doften är inte knuten men kanske ändå ungdomligt oförlöst. Det finns hallonlikör, björnbär, lättstekt bacon, läder, mineral och en liten diskret eldighet. Allteftersom kvällen går blir doften mer komplex och i det sista glaset är alla liknelser med nya världen-shiraz borta och istället finns blommor, mer läder, tydliga blåbärstoner och ännu sötare hallonlikör.
I munnen är vinet burgundiskt saftigt och slankt men uppvisar riktigt bra koncentration och härliga syror. Det här är seriös Syrah och förutsättningen för den härliga kombinationen av slankhet och koncentration stavas garanterat lågt uttag.
Eftersmaken är lite kärnbitter och uttorkande men behaglig med lena, mogna tanniner. Koncentrationen och syran ger vinet en lång och matvänlig eftersmak av blåbär, björnbär, rökt kött och mineral.
Det här är ett fantastiskt gott vin ända till man tittar på prislappen. Man känner sig inte lurad på 400 spänn men vi har druckit många bättre viner för en hundring mindre. Samtidigt kommer vi inte bli jätteförvånade om vi om 10 år drar korken igen och inser att vi bara drack vinet för tidigt. Det sista glaset var det klart bästa och det brukar ju vara ett gott tecken.
PS För en beskrivning av 03:an på en av sveriges bästa vinbloggar, kolla här DS
2003:an var förvånansvärt tillgängligt för sin ålder och ur glasen kom en härlig, öppen, varm och mogen doft dominerad av söta franska hallon. Dock hade ingen ursprungstypisk stallighet infunnit sig. Det var gott och sötfruktigt i munnen också men med uppstramande syror. Ett klassiskt och stort Syrah-vin från en appellation som inte ligger högst på innelistorna.
I novembermellansläppet kom två Cornas 05:or som bägge lirar i elitserien, dels kvällens vin men även Auguste Clape 2005. Vi köpte några flaskor av bägge och egentligen borde de väl ha gått direkt ner i källaren utan att passera gå men vi kunde inte hålla oss ikväll.
Alain Voge Cornas Les Vieilles Vignes 2005 har en trevlig och inbjudande, men för priset och ambitionsnivån, inte märkvärdig doft. Vi associerar faktiskt först till australiensisk shiraz. Doften är inte knuten men kanske ändå ungdomligt oförlöst. Det finns hallonlikör, björnbär, lättstekt bacon, läder, mineral och en liten diskret eldighet. Allteftersom kvällen går blir doften mer komplex och i det sista glaset är alla liknelser med nya världen-shiraz borta och istället finns blommor, mer läder, tydliga blåbärstoner och ännu sötare hallonlikör.
I munnen är vinet burgundiskt saftigt och slankt men uppvisar riktigt bra koncentration och härliga syror. Det här är seriös Syrah och förutsättningen för den härliga kombinationen av slankhet och koncentration stavas garanterat lågt uttag.
Eftersmaken är lite kärnbitter och uttorkande men behaglig med lena, mogna tanniner. Koncentrationen och syran ger vinet en lång och matvänlig eftersmak av blåbär, björnbär, rökt kött och mineral.
Det här är ett fantastiskt gott vin ända till man tittar på prislappen. Man känner sig inte lurad på 400 spänn men vi har druckit många bättre viner för en hundring mindre. Samtidigt kommer vi inte bli jätteförvånade om vi om 10 år drar korken igen och inser att vi bara drack vinet för tidigt. Det sista glaset var det klart bästa och det brukar ju vara ett gott tecken.
PS För en beskrivning av 03:an på en av sveriges bästa vinbloggar, kolla här DS
7 kommentarer:
Oj. Tack! *rodnar*
Jag har stort nöje av er blogg också. Applåder för att ni inte tvekar att dra upp en nollfemma av ren nyfikenhet. Jag passade på både Clape och Voge av ren snålhet, men jag tror också att de kan vara riktiga skönheter om några (läs: alldeles för många) år.
Härligt att ni hade modet att korka upp redan nu. Vi har förstås handlat båda nollfemmorna från Cornas men kommer att vänta tills de är mogna. Därför lyfter vi på hatten en extra gång för denna intressanta förhandsrapport!
Rolig och intressant läsning! Har ett par 2005 på rygg, och provade 2003an nyligen, intrycken stämmer i de allra flesta avseenden!
Jag undrar om inte 2003:orna de serverar på PrimeWine har fått riktigt mycket luftning - eller kanske bara stått i öppen flaska väldigt länge.
Den vi drack där var lååångt mycket utvecklad än -05:an trots att det bara är två år som skiljer.
Även nolltreorna på Primewine verkar rätt avancerade i sin mognad alltså? Ännu en antydan om nolltreornas lagringsduglighet...
Vi hade druckit en del Diebolt-Vallois BdB innan... Men jag blev grymt imponerad av -03 och tyckte som sagt att den redan var väldigt utvecklad och drickbar. En sånt där vin som lyckas dofta söt hallonsylt utan att dofta sylt typ :)
Hej igen Vinös - ännu en träffsäker kommentar, att 2003an är "ett vin som lyckas dofta söt hallonsylt utan att dofta sylt typ :)". Vi var ett sällskap som tog in en flaska av 2003 VV, den kom direkt från källaren och var sval. 1a intrycket var därmed ganska neutralt, sedan mkt gott efter 1 timme och ännu lite bättre efter ca 3-4 timmar. Så jag tror att den även håller att lagra lite till.
Skicka en kommentar